Förr i tiden när jag var skapligt bra grundtränad så kunde några dagars förkylning fungera ungefär som en formtoppning. Några dagars vila gjorde gott och lite förkylning tålde den unga kroppen utan problem. Numera med en äldre kropp och med en i det närmaste obefintlig grundträning så borde inte en förkylning ha samma "uppiggande" effekt. Men gissa vad som hänt...

Har ju skrivit om de två senaste dagarnas pass som varit (efter förutsättningarna) riktigt bra. Samtidigt har jag hissat för att nog träningsvärken ska komma och naturligtvis störa träningen en del. Skrev tidigare idag om en ömande kropp. Men när jag väl kom till träningen så...

Ömheten försvann efter 30 sekunders uppvärmning och två knäböj på tomstången. Därefter var det bara att blåsa på! Mycket märkligt, men tack för det! Såhär blev passet:

Knäböj fram stege: 130-110-90 dubbla på varje*2 set

Ryckdrag: 90 dubbla*2, 110 singel

dessutom bic/tric, 2 sorters press, latsdrag och bencurl bak.

Men nu får det nog bli lite lugnare så inte förkylningen bryter ut igen. Fick ett bra tips som kommentar till ett tidigare inlägg. Ska nog testa det de närmaste två dagarna!

...och där satt träningsvärken! Inte så oväntat efter ett längre uppehåll och därefter två ganska explosiva pass, bl.a dubbla ryck på 90 igår. Enda lösningen är TBS! Skriv gärna och berätta hur ni andra tycker att man ska hantera träningsvärk: träna på, vila, med eller utan stretch, massage??

Har nog hunnit tappa en del under förkylningsuppehållet: Väldigt spänd över buken, men har samtidigt tappat nåt kilo på vågen. Gör inget. Äter fortfarande jättebra och muskulärt kommer allt att korrigeras när väl träningen är igång igen.

...men slemhostan är fortfarande väldigt irriterande. Fast så länge jag mår så bra som jag gör så finns det nog ingen anledning att klaga...