Nuförtiden händer det ganska ofta att jag har förfärligt svårt att "tända till" på mina träningspass. Jag lägger inte samma energi längre på den mentala biten FÖRE passet och när jag väl kommer till gymet är det svårt att "snabbstarta" den processen. Jag har alltid (förr alltså) haft en mental förberedelse under hela dagen inför en maxning/tung repsning. Men nuförtiden funkar det alltså inte riktigt likadant... För det mesta har jag inte ens börjat fundera över vad jag ska köra förän jag sitter på cykeln och börjar värma upp!

Däremot är killer-instinkten kvar när jag väl lyfter. Visst finns det sega, kassa lyft emellanåt. Men oftast kopplar fighterkänslan på när stången lämnar golvet. Hade ett hyfsat ryckpass idag, trots knäbekymmer. Hursomhelst, när jag hamnade över 100 kilo då var jag inte lika trygg i lyften och då blev det lite vingligt. Kunde ju lika gärna släppt ner (vilket förmodligen vore klokare!), men jäklar vad jag krigade in lyften istället! Släpper ALDRIG ett lyft i onödan! Ingenting jag tänker aktivt utan något djupt in i ryggmärgen! Bra egenskap för det mesta...

...och såhär såg lyften ut. Skitfult och kanske borde jag inte gjort det men klarat lyft är roligare än miss =)!!