För varje dag som går så kommer jag en dag närmare operationsdax. Nu vill jag bara få det gjort så jag kan komma igång med rehab. Men det går inte att helt komma undan att jag oroar mig för operationen, att viss ångest finns inför sövning mm. Visst kan det sunda förnuftet hjälpa mig att inse att allt kommer att gå bra, fast säker känner jag mig inte...

...och ena tummen krånglar fortfarande efter senaste tävlingen. Fick ont och förstod först inte varför. Sen kom jag på att jag (helt utan att veta varför!!) breddat ryck-greppet en aning. Detta smalnade jag för ett par år sedan eftersom jag slet ena tummen ur led. Såg dessutom på bilder från tävlingen före att jag höll det bredare greppet även där. Hur glömsk kan man bli...

...och jag sätter i mig en del kolhydrater de sista dagarna före operationen, så kroppen är väl förberedd på läkning/återuppbygnad.